Tråkiga tankar =(
Kari har eftermiddag och Robin är hos Hugo..
Jag bara känner att jag måste skriva ner mina känslor just nu, dem är jobbiga..
Vissa beslut man tar här i livet är fruktansvärt enkla medans andra är svåra..
Men det finns nått som är ännu jobbigare och det är längtan efter nått som man vet att man aldrig kommer att få =(
Jag tycker att det är jätte bra och jätte roligt för dem som kan avla ur sig en massa ungar det handlar inte om att jag är avundsjuk så.
Men just att en massa jävla knarkare och alkolister kan få barn lätt, utan att det blir nå fel på dem.. Men min fundering över det är att varför skaffar man barn när man är väl medveten om att soc kommer att ta barnet av dem direkt vid förlossningen, det förstår jag inte att man kan göra gång på gång.
Jag menar har man blivit av med ett barn så är man ju klassad som okapabel förälder och ändå gör man om samma sak gång på gång.. *stackars barn*
Medans andra "normala" personer kämpar livet ur sig för ett barn.
Jag menar först fick vi börja med pergotime (ägglossningstabletter) riskerna är stor att man får tvillingar + trillingar, vilket man skiter i man vill ju ha ett barn så man står ut med det..
Sen får man missfall gång efter gång fast man äter det, man utsätter kroppen för hormonchock man mår inte bra mm.
Men det går man igenom bara för att man vill ju så gärna ha det barnet som man tror att man kommer att få medans man äter det..
Sen så funkar inte det heller..
Ja då går man med på att göra provrörsbefruktning pga av att man vill ju så gärna ha det barnet..
Själva behandlingen är ett helvete att gå igenom, först ska man ta en speciell hormon nässpray i ett bra tag tre gånger om dagen vilket innebär att efter tre dagar så blöder man näsblod konstant pga av sprayen, jag tror att jag hade den i två månader eller tre månader.
Efter dem månaderna så ska man ta en spruta för att få ägglossning vilket innebär att inom en vecka efter det så ska man göra äggplocket, shit fy satan vad det gör ont alltså, jag fick två omgångar morfin pga smärtan under äggplocket men hade fortfarande tok ont, dem var beredd att ge mig en tredje omgång morfin men jag sa ifrån pga att jag började må dåligt av det jag hade fått..
Så jag bet snällt ihop och pinade mig själv genom detta pga att min vill ju ha det där barnet..
En vecka efter äggplocket så åkte vi in till falun igen och satte i ägget, det var ett 100% ägg och dem sa att det skulle gå bra, men när jag väl tog gravtestet så var jag inte gravid. Alltså så fick jag missfall..
Vi hade tre ägg sparade som vi skulle få åka och sätta in. Men samma dag som vi skulle åka och sätta in dem så ringde dem och sa att alla tre äggen inte hade klarat upptiningen, vilket betyder att jag har gått igenom detta helvete och denna smärtan i onödan *grrrrrrrr*
Sen så var jag in på cellprov och fick redan på att jag hade grad tre på testet vilket innebär att det är det högsta graden man kan ha i cellprov, så jag fick åka in till Gävle och bränna bort det.
Efter att det var klart så fick vi prata med läkaren och han sa att jag inte skulle kunna få barn eftersom att jag ska ha serklage i v12, och det skulle inte gå eftersom att det försvann ännu en bit av min förkorta livmoder..
Så vi fick en remiss för sterilisering som jag skulle göra..
Jag fick hem en tid om steriliseringen och skulle tvätta mig med nått skit kommer inte ihåg vad det heter, men skit samma, jag skulle tvätta mig med det på kvällen och på morgonen, så jag tvättade mig på kvällen, sen på morgonen när jag stod och tvättade mig med det igen så ringer telefonen, Kari kommer in i duschen och säger att jag kan inte sterilisera mig pga att en maskin var trasig..
Men jag fick ju en ny tid till det och tänkte att jag måste ju ringa min specialist läkare och säga att dem ska ta bort mig från registret, mm, efter ett tag så ringer han upp och säger att ni kan visst försöka igen det går ändå att sätta serklage, gud vad bra, så då ringde jag och tog bort tiden för steriliseringen.
Och åkte till läkaren för ett samtal, men då visar det ju sig att vi inte kan försöka iallafall pga min medicinering som jag måste ta för att må bra...
Ja ja men nu har jag iallafall fått en ny remiss till sterilisering och det kändes bra ända tills jag fick veta att om det går igenom till nästa år så kommer killar att få betala, jag tror att det var mellan ett till tretusen kr ( kommer inte ihåg exakt) Men jag kommer iallafall ihåg att för tjejer ska det kosta sju tusen isåfall om det går igen.. Så vi får väll se hur det blir, jag har inte råd att betala sju tusen för en sterilisering. Nu vet jag ju inte om detta gäller när man har remiss, men det var ju skit samma..
Men med våran tur så räknar man ju absolut med det värsta såklart..
hm, näe nu har jag skrivit av mig den jobbigaste funderingen för idag..
Hej svejs lingon fejs...
Ja du visst är det hemskt, att vissa bara kan "avla" av sig hur som helst. Det finns sååå många barn som har det hemskt, far illa, har inga föräldrar osv osv....
Vidrigt och fruktansvärt orättvist.
Men, kanske det är så att vissa inte kan få barn för att de ska ta hand om "andras" barn. Kanske livet är så himla orättvist pga att det alltid kommer att finnas såna "skit" människor och vi inte kan göra ngt åt det. Kanske det är därför som detta drabbar vissa, pga att de är de som klarar av det...
Nu säger jag ABSOLUT INTE att ni ska känna er tvingade att adoptera/fosterföräldrar. Det får du absolut inte tro. Det är inte det jag menar.Hoppas att du förstår. Bara att det kanske finns en mening.
Eller så gör det inte det.
Det är bara det att jag vill gärna hitta en mening med allt hemskt som händer oss. Det måste finnas en mening liksom.
Sen kan ju den meningen lika gärna vara att tex ni ( eftersom vi pratar om er då) helt enkelt ska vara själv med Robin. Inte vet jag. Det kan finnas tusen meningar. Det gäller väl att hitta sin egna mening.
Jag önskar iaf att ni på någotvis kunde få ett till barn. Det önskar jag verkligen. Jag vet hur det är att vilja ha barn.
Mest av allt så önskar jag att ni är lyckliga.
Ta mig på rätt sätt nu vännen.
Många många kramar
Jo, jag tror åxå att vi ska vara ensamma med Robin. Hans adhd kräver mer och mer för varje år..
Men vi har det bra som vi har det, men ibland så slår bara lägntan till och det är då jag måste skriva av mig för att kunna bearbeta bort dem tankarna..
Men det är ju så alla har olika meningar med livet, min mening med livet är ett barn och det har jag absolut accepterat, det har Kari med =)
Jag tar absolut inte din text på fel sätt =)
Jag vet vad du menar så det är lugnt..
Ha det bra vännen kram kram
va skönt att höra :)
Jag håller fullständigt med dig med att vissa bara skaffar barn hit och dit. Alla borde inte få skaffa barn, det borde vara en "kurs" på sånt. Grrrr. Blir så förbannad på dem, stackars barn :(
Man ställer sig gärna frågan VARFÖR och sen ältar i en evighet. Liksom varför är det så.....
Grubbla grubbla...
Sköt om dig vännen, massor av kramar :)
Lider verkligen med dej Anja.. Gick barnlös i 9 ½år i mitt ena förhållande.. Vi vart satta på provrörsbefruktning från start... Men vi hann inte så långt.. Är nu ihop med en ny kille.. och rädslan att inte kunna få barn åh behöva gå igenom Allt jävla krångel vid utredning osv plågar mej.. Är så jävla rädd att det inte ska lyckas på egen väg den här gången heller.. Åh finns ingen större längtan än att få ett eget barn... Tycker det är Starkt och modigt av dej att skriva så öppet om det här.. Kämpa på gumman... Kram
Oj Anna G,det var inte så roligt att höra..
Man kan ju hoppas att ni kan på den naturlig vägen.
Men hur det än är med allt inom behandlingen så kommer det att vara guld värt när ni äntligen får det som ni verkligen vill ha en egen liten bäbis =)
Men jag vet ju vad det innebär med att längta efter något som man inte kommer att få.
Jag håller verkligen tummar och tår för att det ska gå bra för er =)
Styrke kramar
