Fredag den 13:de
Först så var jag till läkaren 09:00 vart sjukskriven till den 13 Februari 2010.
Sen fick jag hem ett brev som det stod att den 26 November 2009 så ska jag sterilisera mig =)
Äntligen..
Var på 50 års fest igår, vilket innebär tok bakis idag...
Sen fick jag hem ett brev som det stod att den 26 November 2009 så ska jag sterilisera mig =)
Äntligen..
Var på 50 års fest igår, vilket innebär tok bakis idag...
Tråkiga tankar =(
Just nu sitter jag här hemma ensam och tänker.
Kari har eftermiddag och Robin är hos Hugo..
Jag bara känner att jag måste skriva ner mina känslor just nu, dem är jobbiga..
Vissa beslut man tar här i livet är fruktansvärt enkla medans andra är svåra..
Men det finns nått som är ännu jobbigare och det är längtan efter nått som man vet att man aldrig kommer att få =(
Jag tycker att det är jätte bra och jätte roligt för dem som kan avla ur sig en massa ungar det handlar inte om att jag är avundsjuk så.
Men just att en massa jävla knarkare och alkolister kan få barn lätt, utan att det blir nå fel på dem.. Men min fundering över det är att varför skaffar man barn när man är väl medveten om att soc kommer att ta barnet av dem direkt vid förlossningen, det förstår jag inte att man kan göra gång på gång.
Jag menar har man blivit av med ett barn så är man ju klassad som okapabel förälder och ändå gör man om samma sak gång på gång.. *stackars barn*
Medans andra "normala" personer kämpar livet ur sig för ett barn.
Jag menar först fick vi börja med pergotime (ägglossningstabletter) riskerna är stor att man får tvillingar + trillingar, vilket man skiter i man vill ju ha ett barn så man står ut med det..
Sen får man missfall gång efter gång fast man äter det, man utsätter kroppen för hormonchock man mår inte bra mm.
Men det går man igenom bara för att man vill ju så gärna ha det barnet som man tror att man kommer att få medans man äter det..
Sen så funkar inte det heller..
Ja då går man med på att göra provrörsbefruktning pga av att man vill ju så gärna ha det barnet..
Själva behandlingen är ett helvete att gå igenom, först ska man ta en speciell hormon nässpray i ett bra tag tre gånger om dagen vilket innebär att efter tre dagar så blöder man näsblod konstant pga av sprayen, jag tror att jag hade den i två månader eller tre månader.
Efter dem månaderna så ska man ta en spruta för att få ägglossning vilket innebär att inom en vecka efter det så ska man göra äggplocket, shit fy satan vad det gör ont alltså, jag fick två omgångar morfin pga smärtan under äggplocket men hade fortfarande tok ont, dem var beredd att ge mig en tredje omgång morfin men jag sa ifrån pga att jag började må dåligt av det jag hade fått..
Så jag bet snällt ihop och pinade mig själv genom detta pga att min vill ju ha det där barnet..
En vecka efter äggplocket så åkte vi in till falun igen och satte i ägget, det var ett 100% ägg och dem sa att det skulle gå bra, men när jag väl tog gravtestet så var jag inte gravid. Alltså så fick jag missfall..
Vi hade tre ägg sparade som vi skulle få åka och sätta in. Men samma dag som vi skulle åka och sätta in dem så ringde dem och sa att alla tre äggen inte hade klarat upptiningen, vilket betyder att jag har gått igenom detta helvete och denna smärtan i onödan *grrrrrrrr*
Sen så var jag in på cellprov och fick redan på att jag hade grad tre på testet vilket innebär att det är det högsta graden man kan ha i cellprov, så jag fick åka in till Gävle och bränna bort det.
Efter att det var klart så fick vi prata med läkaren och han sa att jag inte skulle kunna få barn eftersom att jag ska ha serklage i v12, och det skulle inte gå eftersom att det försvann ännu en bit av min förkorta livmoder..
Så vi fick en remiss för sterilisering som jag skulle göra..
Jag fick hem en tid om steriliseringen och skulle tvätta mig med nått skit kommer inte ihåg vad det heter, men skit samma, jag skulle tvätta mig med det på kvällen och på morgonen, så jag tvättade mig på kvällen, sen på morgonen när jag stod och tvättade mig med det igen så ringer telefonen, Kari kommer in i duschen och säger att jag kan inte sterilisera mig pga att en maskin var trasig..
Men jag fick ju en ny tid till det och tänkte att jag måste ju ringa min specialist läkare och säga att dem ska ta bort mig från registret, mm, efter ett tag så ringer han upp och säger att ni kan visst försöka igen det går ändå att sätta serklage, gud vad bra, så då ringde jag och tog bort tiden för steriliseringen.
Och åkte till läkaren för ett samtal, men då visar det ju sig att vi inte kan försöka iallafall pga min medicinering som jag måste ta för att må bra...
Ja ja men nu har jag iallafall fått en ny remiss till sterilisering och det kändes bra ända tills jag fick veta att om det går igenom till nästa år så kommer killar att få betala, jag tror att det var mellan ett till tretusen kr ( kommer inte ihåg exakt) Men jag kommer iallafall ihåg att för tjejer ska det kosta sju tusen isåfall om det går igen.. Så vi får väll se hur det blir, jag har inte råd att betala sju tusen för en sterilisering. Nu vet jag ju inte om detta gäller när man har remiss, men det var ju skit samma..
Men med våran tur så räknar man ju absolut med det värsta såklart..
hm, näe nu har jag skrivit av mig den jobbigaste funderingen för idag..
Hej svejs lingon fejs...
Kari har eftermiddag och Robin är hos Hugo..
Jag bara känner att jag måste skriva ner mina känslor just nu, dem är jobbiga..
Vissa beslut man tar här i livet är fruktansvärt enkla medans andra är svåra..
Men det finns nått som är ännu jobbigare och det är längtan efter nått som man vet att man aldrig kommer att få =(
Jag tycker att det är jätte bra och jätte roligt för dem som kan avla ur sig en massa ungar det handlar inte om att jag är avundsjuk så.
Men just att en massa jävla knarkare och alkolister kan få barn lätt, utan att det blir nå fel på dem.. Men min fundering över det är att varför skaffar man barn när man är väl medveten om att soc kommer att ta barnet av dem direkt vid förlossningen, det förstår jag inte att man kan göra gång på gång.
Jag menar har man blivit av med ett barn så är man ju klassad som okapabel förälder och ändå gör man om samma sak gång på gång.. *stackars barn*
Medans andra "normala" personer kämpar livet ur sig för ett barn.
Jag menar först fick vi börja med pergotime (ägglossningstabletter) riskerna är stor att man får tvillingar + trillingar, vilket man skiter i man vill ju ha ett barn så man står ut med det..
Sen får man missfall gång efter gång fast man äter det, man utsätter kroppen för hormonchock man mår inte bra mm.
Men det går man igenom bara för att man vill ju så gärna ha det barnet som man tror att man kommer att få medans man äter det..
Sen så funkar inte det heller..
Ja då går man med på att göra provrörsbefruktning pga av att man vill ju så gärna ha det barnet..
Själva behandlingen är ett helvete att gå igenom, först ska man ta en speciell hormon nässpray i ett bra tag tre gånger om dagen vilket innebär att efter tre dagar så blöder man näsblod konstant pga av sprayen, jag tror att jag hade den i två månader eller tre månader.
Efter dem månaderna så ska man ta en spruta för att få ägglossning vilket innebär att inom en vecka efter det så ska man göra äggplocket, shit fy satan vad det gör ont alltså, jag fick två omgångar morfin pga smärtan under äggplocket men hade fortfarande tok ont, dem var beredd att ge mig en tredje omgång morfin men jag sa ifrån pga att jag började må dåligt av det jag hade fått..
Så jag bet snällt ihop och pinade mig själv genom detta pga att min vill ju ha det där barnet..
En vecka efter äggplocket så åkte vi in till falun igen och satte i ägget, det var ett 100% ägg och dem sa att det skulle gå bra, men när jag väl tog gravtestet så var jag inte gravid. Alltså så fick jag missfall..
Vi hade tre ägg sparade som vi skulle få åka och sätta in. Men samma dag som vi skulle åka och sätta in dem så ringde dem och sa att alla tre äggen inte hade klarat upptiningen, vilket betyder att jag har gått igenom detta helvete och denna smärtan i onödan *grrrrrrrr*
Sen så var jag in på cellprov och fick redan på att jag hade grad tre på testet vilket innebär att det är det högsta graden man kan ha i cellprov, så jag fick åka in till Gävle och bränna bort det.
Efter att det var klart så fick vi prata med läkaren och han sa att jag inte skulle kunna få barn eftersom att jag ska ha serklage i v12, och det skulle inte gå eftersom att det försvann ännu en bit av min förkorta livmoder..
Så vi fick en remiss för sterilisering som jag skulle göra..
Jag fick hem en tid om steriliseringen och skulle tvätta mig med nått skit kommer inte ihåg vad det heter, men skit samma, jag skulle tvätta mig med det på kvällen och på morgonen, så jag tvättade mig på kvällen, sen på morgonen när jag stod och tvättade mig med det igen så ringer telefonen, Kari kommer in i duschen och säger att jag kan inte sterilisera mig pga att en maskin var trasig..
Men jag fick ju en ny tid till det och tänkte att jag måste ju ringa min specialist läkare och säga att dem ska ta bort mig från registret, mm, efter ett tag så ringer han upp och säger att ni kan visst försöka igen det går ändå att sätta serklage, gud vad bra, så då ringde jag och tog bort tiden för steriliseringen.
Och åkte till läkaren för ett samtal, men då visar det ju sig att vi inte kan försöka iallafall pga min medicinering som jag måste ta för att må bra...
Ja ja men nu har jag iallafall fått en ny remiss till sterilisering och det kändes bra ända tills jag fick veta att om det går igenom till nästa år så kommer killar att få betala, jag tror att det var mellan ett till tretusen kr ( kommer inte ihåg exakt) Men jag kommer iallafall ihåg att för tjejer ska det kosta sju tusen isåfall om det går igen.. Så vi får väll se hur det blir, jag har inte råd att betala sju tusen för en sterilisering. Nu vet jag ju inte om detta gäller när man har remiss, men det var ju skit samma..
Men med våran tur så räknar man ju absolut med det värsta såklart..
hm, näe nu har jag skrivit av mig den jobbigaste funderingen för idag..
Hej svejs lingon fejs...
